Den Cartesianska dualismen, det vill säga uppdelning mellan kropp och själ, har spelat en stor roll, eller snarare en huvudroll, inom modernismen. Detta har bland annat gett upphov till den strukturalism och poststrukturalism som karaktäriserar det västerländska samhället och dess tänkande, det vill säga att många förstår sin omgivning utifrån binära positioner/strukturer som natur och kultur, människa och djur, man och kvinna, vetenskap och religion samt Descartes, tidigare nämnda, separation på kropp och själ (Deleuze & Guattari 1987:21). Relativt nyligen har denna dualism kommit att kritiseras där kritikerna förespråkar relationella perspektiv på världen, vilket kortfattat betyder att det inte är så stor skillnad på dessa binära positioner som vi tidigare trott och det modernistiska perspektivet (och delvis det postmodernistiska beroende på hur en ser på saken i förhållande till paradigm) misslyckas många gånger med sin förklara på grund av att det missar det som finns i mellan de binära positionerna/strukturerna – något som de relationella perspektiven kan studera då det istället ser ett fenomen som ett spektrum, ett nätverk, en hybrid eller en oseparerbar sammanblandning (Se Deleuze & Guattari 1987; Ingold 2011; Latour 2005; Donna Haraway 1991 m.fl.)
Jag anser, baserat på veckans texter, att begravningsplatser är ett material som visar att den Cartesianska dualismen inte är applicerbar. En begravningsplats är både natur och kultur, privat och offentligt, till för de levande och de döda, himmel och jord, samt materia (kropp har bytts mot sten) och själ.
Referenser
Deleuze, Gilles & Guattari, Felix. 1987. A Thousand Plateaus: Capitalism and Schizophrenia. Minneapolis: University of Minnesota Press.
Haraway, Donna. 1991. Simians, Cyborgs and Women. The Reinvention of Nature. London: Free Association Books.
Ingold, Tim. 2011. Being Alive. Essays on Movement, Knowledge and Description. London: Routledge.
Latour, Bruno. 2005. Reassembling the Social. An Introduction to Actor-Network-Theory. Oxford: Oxford University Press.
@ainoj495
Bra skrivet! Jag håller helt med dig. En konstruktion som är väldigt svår att dekonstruera..
Intressant med cartesianism och konceptualiseringen av världen som tvådelad. Dualism och binära oppositioner genomsyrar hela samhällsbygget och västerländskt tänkande, den filosofiska traditionen etc. Jag skulle också säga att cartesianismen inte är applicerbar på begravningsplatser, men inte heller på något annat. Oavsett om något först verkar bestå av en avgränsbar kropp och en själ, så finns det mycket som talar emot denna tudelning. Inom hjärnforskningen har man t.ex. inte kunnat göra sådan avgränsning mellan mind/body. Den cartesianska dualismen är en tankekonstruktion som är djupt inrotat i västerlandet och speglas i allt från vardagliga praktiker kring exempelvis döden, från arkitektur till filosofi till vår syn på genus/kön och sexualitet. Oavsett om den stämmer så genomsyrar den mycket av mänsklig aktivitet och samhällsorganisatiom. Vi fastnar ofta i binärt tänkande.
Väldigt intressant att du lyfte upp detta perspektiv!
Jag tänker också på att det cartesianska tänkandet, eller indelningen/dualismen mellan kropp och själ också är något som omförhandlat specifikt inom exempelvis fenomenologi, där kroppen centreras som där kropp och själ snarare ses som oskiljaktiga och påverkade av varandra. Detta är intressant med koppling till gravplatser och död, eftersom det i sig är så kroppsligt och materiellt, liksom vår förståelse, kultur och projicering av mening kring begravningar och gravplatser. Kanske detta perspektiv är mer applicerbart?