Det här inlägget handlar om minne och plats som inte är fysisk. En grej jag har tänkt på från Connerton’s (2008) ”Forgetting as Annulment” är hur vi har blivit bombade med information (så kallad infobesity) av Donald Trump’s tweets. Vi glömmer bort händelser, inte för att vi nödvändigtvis vill, men för att vi matas med allt för mycket information. Detta är ganska uppenbart, ingenting nytt, men Trumps informationssätt är ett maktutövande.
Genom att vi glömmer bort vad han har sagt så håller han ideologisk makt, den så kallade third face of power myntat av Steven Lukes (2004). Lukes (2004) menar att den här tredje formen av makt handlar om att människor domineras utan att de själva är medvetna om det. Om vi kunde flyga ut ur vår kropp och kolla på oss själva från ett tredimensionellt perspektiv så hade vi nog uppfattat oss som dominerade. Subjektet Trump lyckas alltså kontrollera vårt kollektiva minne genom att han formar ”Forgetting as Annulment”. På så vis kan han göra lite som han vill, just för att vi inte hinner hålla honom ansvarig. Då vi först förstår att något av hans uttalanden är normativt fel, strider mot internationell lag, eller mot demokratiska värdegrunder, så är det redan för sent.
Hur mycket vi än försöker hänga med i svängarna och hur många gånger vi än ”ställer honom mot väggen”, så hinner det komma så pass många nya kontroversiella saker att vi helt enkelt glömmer bort det som var. Minns ni när Trump skulle köpa Grönland? När han bråkade med ledaren av Nordkorea? Eller när han hotade ledaren av Iran? Vem ska se till att vi aldrig glömmer den här eran? Och är det ens möjligt med tanke på att vi inte har fysiska platser och utrymmen att minnas detta. Föremål eller minnesdagar att påminna oss. Hur kommer den här formen av kollektiv glömska påverka hur vi minns den här tiden?
Jag kommer ta med mig Connerton’s (2008) femte punkt om att glömma ”Forgetting as Annulment” till mina egna masterstudier i Internationella Relationer (politisk vetenskap). Jag tror mitt fält saknar ett omfattande sätt att studera minnen på så som Connerton (2008) har klarat att formalisera.
Connerton, P. (2008). Seven types of forgetting. Memory studies, 1(1), 59-71.
Lukes, S. (2004). Power: A radical view. Macmillan International Higher Education.
Det är verkligen intressant med vad information gör med människors och jag tänker framförallt på att för mycket information också skapar en mättnad, en slags stumhet inför vad en ser och tar till sig, och detta i sig tänker jag alternerar både ens världsbild men också vad en minns och framförallt, i exemplen du tagit från Trumps twitter, hur viss information sållas bort – det är för sjukt och en vet att det är det, samtidigt som det är en person med oerhörd makt som säger det.
“…den eviga strömmen av riktig och fake information, hur ska vi värja oss och kunna se sanningen?”. Det är en viktig reflektion, framför allt kring Trump och dagens informationsflöde. Bevarandet av källor, för att i efterhand ifrågasätta och värdera en händelse är både flyktig och omfattande. Två viktiga källor till kunskap, ur vilket ett minne på ett personligt och kollektivt plan skapas, är direkt via våra sinnen och indirekt via andra människor, det krävs något av det för att ge evidens åt vårt minne och vår kunskap. När då de indirekta källornas syfte och intention är dold försvåras det för vår förmåga att objektivt värdera informationen. Just evidensen för vår kunskap berör Åsa Wikforss i Alternativa Fakta – Om kunskapen och dess fiender.
Vem ger vi makten att skapa våra minnen?
Intressanta tankar du har. Jag håller med om att vi bombas med information och har svårt att värja oss. Förr i världen sa man att det är viktigt att komma ihåg varifrån man fått sin information för då kan man vara källkritisk på ett konsekvent sätt.
Men idag med den eviga strömmen av riktig och fake information, hur ska vi värja oss och kunna se sanningen? Jag håller med Connerton att det kommer att bli viktigare att kunna “discard information”. En närliggande fråg är vilka som genererar information och vilka syften de har. Vill Google till exempel hjälpa oss och leda oss till neutral och riktig information? Eller kanske, om hemska tanke, kan de vara ute efter att maximera sin vinst?
En annan tanke jag fick nu är hur information har förändrats över tid. När jag flyttade till Lund på 70-talet fick vi en prenumeration på Berlingske Tidene och där var artiklarna på flera tusen ord. Idag tittar jag på appen Omni och får nyheter presenterade med kanske 100 ord.
Och så Trump ja, han vräker ur sig den ena stolligheten efter den andra. Men är han verkligen så stollig eller är det en medveten strategi att framstå sån? Vill han dölja något? Vad är hans verkliga mål?