Jag var sjuk vid lektionstillfället om historiska rättigheter där ni pratade om Girjasdomen och litteraturen kopplad till lektionen. Det här blogginlägget är en komplettering av det. Jag kommer dela mina funderingar kring frågeställningen ni diskuterade: ”Hur kan det förflutna ge rättigheter i nuet?”
I mina tankar har jag fastnat för själva begreppet rättigheter. Moraliskt sett kan ju det förflutna ge rättigheter i nuet genom att helt enkelt vara just krav på att någonting skulle ha varit orätt. Men det krävs självklart mer än ett moraliskt rättighetsutlåtande för att uppnå en faktisk rättighet i organiserade samhällen. Institutioner och officiella organ kommer troligtvis inte vilja söka och uppnå rättvisa åt någon individ eller grupp utav ren godhet.
Att det förflutna ska ge rättigheter i nuet innebär möjligen att man måste utvidga rättighetsbegreppet. Är mänskliga rättigheter universella? Bör de vara det? (Speciellt om vi tänker på debatterna kring kulturell relativism). Är de universella i praktiken? Finns det verktyg som hjälper i praktiken (de facto)? Som vi läste i Girjasdomen refererar Domstolen bland annat till FN’s Urfolksdeklaration, så möjligtvis finns det någon form av normativt verktyg för att lösa sådana konflikter. Men är FN’s definitioner tillrättalagda och tillfredsställande för alla individer och grupper?
Finns rättigheter till historiska personer då? Det finns ju ofta önskemål utryckta av förflutna personer vilka man kan argumentera för är bundna till ett rättighetsutövande idag. En plikt att uppfylla en rättighet till de då-levande. Rättigheter till andra individer än människor då? Eller ting? Skepp och företag har ju trots allt rättigheter i lagens namn. Eller rättigheter till framtida individer? Framtida personer finns inte än men vi kan ändå tänka oss deras existens. Om förflutna människor har en mänsklig status (och att det finns plikter mot deras önskemål i vår samtid) så har kanske också framtida personer moralisk status i nuet, där nuvarande människor har en sorts förebyggande plikt gentemot dem. Är utfallet av Girjasdomen, eller förhållningssättet till urbefolkningen i exemplen Ellemor (2003) visar till, hållbart (socialt, ekologiskt, ekonomiskt, osv) för alla individer (utvidgat koncept) och grupper (utvidgat koncept)? För alla skepp och företag (sic)?
Poängen med röran jag presenterat ovan är att rättigheter är komplicerade och, menar jag, alltid betingade makt och ideologi. En utvidgning av rättighetsbegreppet kan därför möjligen ställa till med konflikter eller också otydlighet i lagens (praktiserande) namn, speciellt om rättigheten som sökes inte matchar med den rådande makthegemonins ideologi. Rättigheter har inte en objektivt utövande sista instans. De är inte definierade på förhand och de är alltid politiskt laddade för att de utövas av politiska kroppar. Även när de har officiell status, så som lagar har, så har trots allt lagarna tillkommit ur ideologier, historiska kamper, religioner, teorier, osv. Freedman (2014) visar detta i sin bok om FN’s roll i mänskliga rättigheter och hur komplext det är att skydda och utveckla de.
Om vi tänker oss att rättigheter är fundamentalt politiserade så är också identitetsuttryck det. Ellemor (2003) visar ju till exempel hur tillhörighet blir problematiskt för att det inte nödvändigtvis speglar idéen om ”den rätta” tillhörighet. Ellemor (2003) visar att urbefolkningen i Australien är tvungna att förbli statiska – för att så kunna säkra legitimiteten över sin identitet mot de som bedömer dem. Denna existerande hierarkiska förståelse om urbefolkningar styr verkligen diskursen – som både Ellemor (2003) visar, men också kan vittnas i urbefolkningsrepresentation i FN och andra officiella system (och när representation väl sker, hur den måste se ut för att bli bedömd som autentiskt ”urbefolklig”).
Frågan om hur det förflutna kan ge rättigheter i nuet är svår, men jag tycker att det alltid hjälper att se på de ideologiska krafterna som formar och formaterar ett fall av rättighetssökande. Jag tror att man först och främst måste identifiera aktörerna som saken berör – sätta dessa i ett brett maktanalytiskt perspektiv, och sedan erkänna det narrativ som söker ett större ljus och rättigheter i nuet.
Ellemor, H. (2003). White skin, black heart? 1 The politics of belonging and Native Title in Australia. Social & Cultural Geography, 4(2), 233-252.
Freedman, R. (2014). Failing to Protect: The UN and the Politicization of Human Rights. Oxford University Press.
General Assembly resolution 61/295, United Nations Declaration on the Rights of Indigenous Peoples: Resolution, A/RES/61/295 (2 October 2007) available from undocs.org/A/RES/61/295
Tankarna kring att erkänna andra aktörers perspektiv för att sedan låta de ta en del i den större diskussionen tycker jag låter rimligt. Likt det teoretiska maktanalytiska perspektiv som du nämner så kom jag och tänka på begreppet intersektionalitet. Detta har främst använts, till min vetskap, inom diskussionen för diskriminering kopplad till etnisk tillhörighet (ras) och kön. Kimberlé Crenshaw, som myntade termen använde det för att visa på strukturella orättvisor inom samhället som hon och andra i liknande situation befann sig i. Genom att använda intersektionalitet så kan vi lättare se de kategorier som exkluderas i själva rättighetsbegreppet.
Inom den feministiska kriminologin återgår man ofta till exemplet att lagar har skrivits av män för män. Rättsregler om sexualbrott hade erkänts enligt principer och fördomar kring vad ett övergrepp ansågs vara – utan större insikt från de individer som främst blivit utsatta. I detta exempel kan intersektionalitet enkelt peka ut kön som en kategori som uteblir i stadganden av nya lagar, dess implementering och lagförande. Med andra ord, det är individerna som lagför regler som väljer vem/vilka som ska ha rätt i en specifik sakfråga. Grunden är oftast kriminalpolitisk och gynnar den ledande gruppen (om man ska hålla det kort).
Ja, i själva rättighetsbegreppet finns det mycket att fundera på. I relation till historiska rättigheter tycker jag att en central fråga är vilket är själva rättighetssubjektet, och du verkar också vara inne på detta. Vem är det som har rättigheter, och på vilken grund?