Christina Sharpes In The Wake: On Blacknes and Being introducerar, som vissa av er kanske redan vet, konceptet/tillståndet the wake som medvetande, som handlingar, som ett sätt att vara som svart i världen (urval ur en ocean av definitioner).
The Wake introduceras bokens första kapitel med samma namn, det utvecklas och sträcker ut sig mer och mer, vidare och vidare, för att omfatta ett varandes olika aspekter i världen. Denna expansion fortsätter ut i bokens övriga tre kapitel; The Ship, The Hold och The Weather. The Ship tar itu med skeppets del i de som mördats och de som överlevt de sakta mord(försök) som slaverit inneburit och innebär. Detta kapitel ser till alternativa sammanflätade historier över tid och rum (eller vatten) och innefattar både bilder som analyseras utifrån The Wake och historieomskrivande poesi som utgår från rättegångsdokument för att finna namn på de kroppar och liv som i dessa kallas varor eller frakt. Det är en smärtsam verklighet, för detta förflutna är inte förflutet, utan skepp kommer fortfarande lastade med svarta själar som mördas genom försummelse.
The Hold beskriver hur vi i den Afrikanska diasporan bebor och är bebodda av the hold (som kan referera till både hur en är fasthållen eller det utrymme ett skepp där frakt (som egentligen är människor) förvaras). Diskussionen här utgår från dualiteten och dubbelheten i skeppet eller båten som avresa och samtidigt ankomst som utgångspunkt för vad som försiggår i the hold. Detta fast/i/hållande repeteras in i nutiden och ses på i relation till allt från det sanktionerade mördandet av svarta människor och barn till hur svarta barn hålls utanför kategorin barn vilket utsätter de för repeterat trauma från samhällets alla hörn. Detta kapitel tar också upp hur detta uteslutande av svarta barn, flickor, pojkar och mödrar ur dessa kategorier kan ses som en anagrammisering av svarthet – där språket faller samman och innebörden av ord inte blir förstådd som den samma i den svarta kroppen och livet.
The Weather följer bland annat i Morrisons karaktär Sethes spår i boken Beloved för att utveckla the weather som totaliteten av våra omgivningar, det totala klimatet som är och verkar som anti-svart. Vädret pekar också till den ekologi som skeppet har som fortsätter in i nuet för att vidare belysa andningens (och aspirationens) relation till det svarta varandet i världen – en verklighet som åter betonats i år, fyra år efter bokens släpp, med Black Lives Matter och orden I can’t breathe som passerat så många läppar och tankar i the wake. Genom att gå med slaveriets subjekt/objekt och relatera dem till avbildningar av svarta människor så visas också en lång historia av att splittra och göra motstånd till dessa och villkoren som existerar för svart existens. Sharpe använder koncept som aspiration, Svart annotation och redaktion som verktyg för att göra synligt svarta liv så som de (upp)levs, där bevis och att se dem aldrig är nog. Med genomgående exempel på wake work (ibland dem “Ruttier” som kan relateras till, om än på avstånd, de orala traditioner vi läst om hon samer) – i texter, ord och filmer – och de sprickor i tiden och rummen som präglar the wake visar hon att ”while we are constituted through and by continued vulnerability to this overwhelming force [the weather, ship, hold], we are not only known to ourselves and to each other by that force” (Sharpe 2016, 34, 51, 134).
Boken är tung, och jag har fått lägga ifrån mig den otaliga gånger, tveksam till om jag klarar av att öppna upp den igen. Trots att den stundtals är teoritung, men också fylld av olika sorters texter och bilder och relationer genom tid och rum mellan dagens och det förflutnas globala förflyttningar av människor och kapital, människokapital, så är den uppbyggd på så sätt att jag som läsare känner The Wake, The Ship, The Hold, och The Weather som om jag vore där i dåtiden genom att känna dessa nu i mitt liv. Det är smärtsamt utdraget, detaljerat men behövligt. Den är också repetitiv, och textens uppbyggnad illustrerar the wake, ship, hold och weather genom dess repetitioner– återkommande till samma hav av frågor; vad innebär det att försvara de döda, de som inte fått eller får leva, de som lever i döden, vad är ordet för att bevara och återföra andning till kroppen?
Den resonerar och inkluderar oss alla både på Kontinenten (Afrika) eller i dess diasporor. Och oavsett om den transatlantiska slavhandeln inte kommit att främst ske i just mitt hemland så har annan kolonisation och slavhandel (via Mellanöstern) präglat det och präglar det än idag. För än idag dör (mördas) människor och begravs i vätskefyllda gravar (liquid graves) och än idag genererar slaveri/människohandel fruktansvärda summor (ca 150 miljarder dollar/år) som gör det till den näst största organiserade brottsligheten. Det är en sprucken verklighet, lika verklig nu som då.