I ett tidigt avsnitt av teveserien Vikings introduceras Floki, en udda fågel som bygger skepp och står det hinsides nära. I scenen där den unge Björn liksom tittaren stämmer sitt första möte med honom, skryter Floki om sin övernaturliga blick för träden som låter honom se det virke som finns förborgat i de ännu levande träden. Som snart sagt varje ögonblick av den här serien blir scenen oavsiktligt parodisk för den som besitter någon som helst kunskap om vikingatidens materiella kultur. De här träden är alldeles för klena, eller alldeles för raka, för att erbjuda råmaterial till ett vikingaskepp. Här saknas urskogens äldre träd, de som skulle tilldra sig skeppsbyggarens intresse och i alla händelser skulle ha utgjort ett tydligt inslag i en vikingatida skog.
Att urskogen försvinner från de bilder av det förflutna som vi skapar oss och konsumerar är en av de många konsekvenserna av att urskogen försvinner. Men det är inte bara i populärkulturella återskapanden av det förflutna som urskogen försvinner.
Olika typer av historiskt återskapande har en viktig roll också inom arkeologin. Under namnet experimentell arkeologi är det ett etablerat vetenskapligt arbetssätt att återskapa förhistoriska föremål med tidsenliga metoder. Att tillverka och sedan bruka föremålen kan tjäna som en viktig kunskapskälla där vi lär oss mycket om hur ett föremål fungerar och är beskaffat.
Vikingeskibsmuseet i Roskilde, Danmark har sedan 1982 utfört flera experimentella rekonstruktioner av vikingaskepp (och sedemera seglatser) genom åren. Rekonstruktioner och experiment ombord har avsevärt ökat vår kunskap om vikingaskepp.
Vad som blivit allt tydligare med åren är ett etiskt dilemma. Ett vikingaskepp byggdes av flera hundra år gamla ekar. Sådana blir allt ovanligare. Är det rätt att använda de ekar som finns kvar till att just nu bygga just vikingaskepp? Vi lever inte omgärdade av vikingatidens urskogar. Både inom vetenskapen och populärkulturen är våra möjligheter att återskapa vikingatiden präglat av den gamla urskogens försvinnande.
När Vikingeskibsmuseet 2017 inledde arbetet med deras senaste rekonstruktion Skuldelev 3 användes tvåhundraåriga ekar som råvara trots allt. Men istället för tidsenliga järnnitar, som rostar på kort tid, användes kopparnitar vid bygget. Skuldelev kommer därmed bli ett skepp som kan användas för experimentella seglatser under en längre tid.
Att återskapa det förflutna innefattar av nödvändighet ett mått av fantiserande, av simulation. Hur stort det måttet är kan komma att drastiskt ändras när urskogen går från minne till fornminne.