http://www.youtube.com/watch?v=7zqDSA9NJM4
Inför lektionen om ”Rehabilitation and Transitional Justice” har jag funderat på vad ledare, stater, eller andra viktiga aktörer bör göra efter hemska brott mot mänskligheten. Vilken roll spelar förlåtelse i rehabiliterings- och övergångsrättviseprocesser?
Dunbar (2011) visar till Barkin och Karn’s (2006) koncept om ”negotiated history” (s. 8) där det i staters namn kopplas tillbaka och bes om ursäkt för mörka händelser i historien, för att så kunna gå vidare. Dahlin (2017) talar om det post-Sovjetiska ansvaret att minnas det förgångna så att man kan bana väg för en bättre framtid. Ett aktivt minnesbevarande med framtiden i åtanke.
Det fick mig att tänka på den världskända gesten som Willy Brandt gjorde år 1970 vid ett besök i Warszawas getto vid monumentet som hedrar gettots hjältar (se klippet ovan). Symboliken i gesten innebar inte bara att han bad om förlåtelse å vägnar det tyska folket, men att Brandt också visade på att man kan vara allierad med offren trots att ens direkta historia kopplar en till förövarna.
Som Kaplonski (2008) visar i det Mongoliska förhållningssättet till rehabiliterings- och övergångsrättvisa, så bör nog varje fall förstås och behandlas i dess samhällskontext. Det är mycket möjligt att Willy Brandts gest inte hade funkat i andra sammanhang. Å andra sidan kan det hända att gesten inte hade uppskattats i Europa heller hade den varit planerad i förväg. Gestens spontanitet är troligtvis det som behövdes just då för att fortsätta läkningsprocessen. Länders förståelse och agerande efter krig och förintelse kan avslutningsvis kopplas till Dunbar (2011) som skriver: “success will be measured by their ability to draw lessons for the future from the ghost of the past.” (s. 25)
Dahlin, J. (2017). ‘No one is Forgotten, Nothing is Forgotten’: Duty, Patriotism, and the Russian Search Movement. Europe-asia studies, 69(7), 1070-1089.
Dunbar, I. (2011). Consolidated democracies and the past: transitional justice in Spain and Canada. Federal Governance, 8(2), 15-28.
Kaplonski, C. (2008). Neither truth nor reconciliation: political violence and the singularity of memory in post‐socialist Mongolia. Totalitarian Movements and Political Religions, 9(2-3), 371-388.