Begravningsplatser kan betraktas ur många olika synvinklar och mycket kan projiceras på gravar och de döda. Men, för mig är det klart att, vad som projiceras och hur gravplatserna betraktas utgår från oss själva och den egenförståelse vi har. Och vi är mer eller mindre fast i vår historiska kontext.
Artiklarna jag läst belyser några olika aspekter på begravningsplatser och har gett mig en mer nyanserad bild av begravningsplatser och utmanat några av min förförståelse.
Merridale skriver i början av sin artikel att begravningsplatser speglar övertygelser, intressen och även social organisation hos de personer som skapade dem (Merridale, sid 176). Jag skulle vilja tillägga att de även speglar det samtida samhället och övertygelser, intressen och social organisation hos de som använder/besöker begravningsplatsen. Men de speglar även viljan hos de som för tillfället har makten. Merridale menar också att riter och vanor kring döda och begravningar är mycket svåra att förändra men att successiva generationer kan fås att glömma det gamla. Merridale visar sedan på hur förändringar svept fram över Ryssland från ortodox via bolsjeviker till Lenin och andra världskriget fram till dagens samhälle. Soldater som dog under världskriget lät man oftast ligga kvar där de stupade och uppförde monument till deras ära som patrioter för att därmed försköna bilden av det sovjetiska styret. Som kontrast visar Merridale på soldater som dog i kriget i Afghanistan som fördes hem och diskret begravdes då kriget inte var populärt och därmed inte bättrade på de patriotiska känslorna.
Johnson behandlar en annan aspekt av begravningsplatser, nämligen dess ytor och utformning. Han använder ett exempel från 1800-talets England. Som jag förstår det så var omsorgen om de levande då högsta prioritet. Till exempel var det viktigt att de giftiga gaserna som bildades i gravarna kunde ledas bort. En annan aspekt var att begravningsplatsen skulle vara harmonisk och den känslan skapade man genom att ha en geometrisk utformning med rektanglar som basform. Denna geometri trodde man också skulle ge ett moraliskt ramverk som kunde ligga till grund för känslor och uppförande.
Pfluger behandlar arkeologi och dess syn på begravningsplatser. Han menar att en djup känsla hos människor är att där mina döda finns, det är där jag hör hemma (Pfluger, sid 546). När det då kommer historiska avbrott som efter krig när landområden byter härskare, så vill oftast de nya härskarna förstöra minnen från den gamla tiden och etablera nya. Pfluger lyfter också fram en annan aspekt, nämligen att de döda vill bli ihågkomna, och då bli ihågkomna som individer och inte som ett objekt i en större massa (Pfluger, sid 554).
Silvén behandlar aspekten om begravningsplatser och enskilda gravar är offentliga eller privata och menar att gränsen på senare tid mer eller mindre har suddats ut. Som exempel tar hon den nya seden att lämna små personliga saker på gravar. Det kan vara saker som betytt något för den döde eller för den efterlevande. Men det kan också vara saker köpta i souvenirbutiker.
Referenslista
Johnson, Peter: “The modern cemetery: a design for life”, 2008, Social & Cultural Geography, Vol. 9, No. 7
Merridale, Catherine: “Revolution Among the Dead: Cemeteries in the Twentieth-century Russia”, 2003, Mortality 8, no 2
Pfluger, Carl: “Digging up the Dead: Consecration, Desecration, and Some Questions about Archeology”, 1993, The Hudson Review, Vol. 45, No. 4
Silvén, Eva: “Graveside Shrines: Private or public space?”, 2018, I Heritage of Death: Landscapes of Emotion, Memory and Practice
Fin sammanfattning av texterna, två av dem valde jag själv inte att läsa så dessa blir ju lite extra intressanta att få höra om. Undrar speciellt om Pflugers text som kretsar kring att som död bli bli ihågkommen – detta “talande för de döda,” som jag tolkar det som (kanske är helt ute och cyklar) belyser ju kanske främst inte vad de döda vill utan vad samhället tänker att en som bortgången vill. Ett bra exempel kanske på just begravningsplatser som projektionsytor för samhället? Det blir en intressant spänning mellan att vilja bli ihågkommen och veta att en kanske inte blir detta efter ett antal generationer – måste kanske läsa texten för att få reda på mer. Tycker Johnsons text gör det så tydligt hur vi genom att strukturera rum (i detta fall gravplatser) på olika sätt också implementerar eller strukturerar moral som ska få “massan” att bete sig, samma agenda har ju bl.a. museum för allmänheten haft.