Kan diskussionen om gröna områden bli en rättvisefråga?

I en diskussion hade användandet av begravningsplatser kommit på tal. Relaterat till vetenskapliga artiklar från Loki m. fl. (2019) och Quinton m. fl. (2019) presenterades olika idéer för vilken nytta en begravningsplats har och för vem den är avsedd. Loki poängterade hur individens sociala beteende i relation till begravningsplatser har öppnat upp möjligheter för att grönska och den biologiska mångfalden på den platsen kan växa. Bland annat nämns det hur människans kulturella värde av begravningsplatser har applicerat ett värde och därmed en respekt som styr hur gröna områden så som dessa får utvecklas ostört. I ett exempel nämns det hur det enligt en Filippinsk sedvana inte är accepterat att jaga djur (fåglar specifikt) inom området för begravningsplatser. Detta beteenden ger djur som annars skulle varit utsatta, en fristad. Uttaget från Lokis argumentation så kan det i akuta tider som i en klimatkris bli högst relevant att ta hand om dessa områden och kanske till och med expandera dom.  

Å andra sidan möter vi en något kontrasterande argument när Quinton m. fl. (2019) förklarar fördelarna med att använda dessa områden för att gynna den egna hälsan. Som ett av de exempel som författarna nämner för att styrka sitt argument förklarar de hur en grön natur har visat sig vara fördelaktig i återhämtningen efter operation. Vetenskapliga studier har visat på hur individer som inte får ta del av samma upplevelse, blir understimulerade när de spendera sin tid i sjukhusens vita salar. Detta har lett till en långsammare återhämtning. Det generella argumentet är att människan behöver komma tillbaka till naturen och att vi borde se begravningsplatser som en bra möjlighet för oss att öka chanserna till en godare hälsa. Förslaget på fritidsbruk kan till exempel innebära gemensamma gröna platser för “park-liknande” aktiviteter och träning.  

I klassens diskussion hade en annan student visat en kortare video om nyheter som handlade just om detta. I en svensk kommun hade man valt att använda (rekonstruera) vissa delar av en begravningsplats för fritidsaktiviteter men detta hade andra aktörer i samhället något att säga emot. I dessa diskussioner kan vikten som individer lägger vid bland annat religion, allmänrätt och fritid, djur och natur skapa konflikter om intressen, avgörande för användandet av platsen. Det är ingen nyhet att äldre kulturella värden möter nya tankemönster. Det är vid intressekonflikter som samhällen utvecklas. Dock blir det också viktigt i diskussionen för beslut att inkludera samtliga aktörer som beslutet faktiskt berör. För att undgå en exkludering av parter och en övergång till en odemokratisk politik bör samtliga intressen komma blir hörda. Gröna områden har ofta varit något som har lyft fram diskussioner om vem som har rätten till tillgång och har i en diskussion om orättvisor kopplats till socio-ekonomiska förhållanden. Även om detta i praktiken kan vara ett problem som inte är uppenbart i vissa länder, blir det inte mindre viktigt att öppna upp för en bredare konversation i alla frågor. 

 

 

2 Replies to “Kan diskussionen om gröna områden bli en rättvisefråga?”

  1. Det är antagligen svårt att hitta en plats som är mer känslig för förändring än en kyrkogård. Men precis som du skriver så kan det vara en form av en generationsfråga. Jag vet inte hur statistiken ser ut idag vad gäller antalet individer som begravs och antalet som kremeras och där askan sprids eller placeras någon annanstans. Om allt fler väljer att det senare alternativet så skulle det kunna vara en indikator på att begravningsplatsernas “värde” ur ett äldre kulturellt perspektiv kommer att förändras framöver.

  2. Vad är en kyrkogård till för beror förstås på kontext och vilken relation olika individer har till platsen och de döda. För många människor finns det en djup respekt för de döda och vad som ses som deras rätt att få vila i frid. Då blir det krockar med andra användningsområden för en kyrkogård. Jag tror som du att det är när den här typen av konflikter synliggörs som ett samhälle utvecklas. Då finns möjlighet att ifrågasätta normer och få till nya beteenden.

    Jag minns första gången jag reflekterade över detta och mitt eget förhållningssätt till kyrkogårdar och normerna kring det. Jag gick förbi en kyrkogård full av svampen Karl Johan. Min första reaktion var utifrån ett fokus på svampen, dvs jag skulle plocka den. Sen började jag fundera. Ska jag öppna grinden, gå in och plocka? Känns det rätt? Hur skulle andra besökare uppleva det? Det slutade med att jag lät svampen stå…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *