Att ta steget från förtryck och människorättskränkningar till försoning och fred ställer ett land inför stora utmaningar. Detta gäller oavsett om det handlar om ett land i transition eller om det är en konsoliderad demokrati där ett förtryck förekommit och förekommer. Men att inte hantera, eller att hantera på ett icke tillfredsställande sätt, är inte en långsiktig lösning. Att, vilket Ian Dunbar skriver, “…simply adopting a policy of ´forgive and forget´ is unlikly to provide at long-term solution” (Dunbar, s 23). Jag vill lyfta upp en stor utmaning.
Berber Bevernage lyfte – i sin artikel om the Truth and Reconciliation Commission i Sydafrika – en mycket intressant fråga. Han menar att det finns en konflikt mellan två olika sätt att förhålla sig till det förflutna och “remembering”. Det ena – som han kallar “history” – utgår ifrån en historisk kronologi som distanserar historien från nutiden. Det andra sättet – “memory” – hävdar tvärtom att det inte går att se ett tydligt brott mellan dåtid och nutid och att det bara finns en imaginär distans mellan det förflutna och nutiden. Sanningskommissioner har, enligt Bevernage, ofta har i uppdrag att bidra till ett avslut för att kunna lämna det förflutna bakom sig och gå vidare vilket betyder att de ofta utgår ifrån “history”-synsättet. Här blir det då en krock med de som att dåtid och nutid hänger ihop.
Courtney Jung är inne på samma fråga i sin artikel om Kanada och sanningskommissionen kring internatskolorna. Enligt Jung var ett av målen för den kanadensiska regeringen och sanningskommission – förutom att ta ansvar för tidigare kränkningar – att dra ett streck och gå vidare. Jung skriver att den första meningen i sanningskommissonens uppdrag lyder: “There is an emerging and compelling desire to put the events of the past behind us so that we can work towards a stronger and healthier future.” Kommissionen gör alltså skillnad mellan dåtid och nutid. Vidare skriver Jung att “Whereas the government may try to use transitional justice to signal a break with the past, indigenous activists may try to use the past as a way to critique the present. For them, transitional justice is effective to the extent it links the past with the present” ( Jung, s 13).
Litteratur:
Ian Dunbar: Consolidated Democracies and the Past: Transitional Justice in Spain and Canada
Berber Bevernage: We the Victims and Survivors Declare the Past to Be in the Present
Courtney Jung: Canada and the Legacy of the Indian Residential Schools: transitional justice for Indigenous People in a non-transitional society.
Det du skriver inledningsvis om att det innebär stora utmaningar för ett land att gå från förtryck med mera till fred och försoning påverkas i stor utsträckning av dess invånare. Även om landet i sig är beredd att föra fredssamtal så kan det finnas små grupperingar eller till och med enskilda individer som omöjliggör ett sådant arbete. Jag tycker att Israel-Palestina-konflikten är ett bra exempel på det. Oavsett vilka steg som länderna kommer att ta för att möta varandra så är banden mellan historia och nutid (memory) alldeles för starka hos många individer. Attentat sker med jämna mellanrum för att hämnas tidigare oförrätter vilket kommer att föda än mer hat för framtiden.