Detta inlägg handlar om mina egna erfarenheter i Sydsudan där jag arbetade för FN och berör vissa delar av makt och motstånd. FN, likt andra hjälporganisationer, har generellt sett högt förtroende runt om i världen och det är få som vågar/kan/vill ifrågasätta deras arbete. Detta inlägg handlar inte om FN utan om andra organisationer som är verksamma i Sydsudan. I den by där jag var placerad så finns flera olika hjälporganisationer som för några månader sedan kritiserades hårt av en lokal gruppering i byn. Kritiken följdes också med hot om att organisationerna var tvungna att genomföra vissa radikala ändringar inom sin verksamhet, i annat fall skulle våld mot organisationerna att brukas. Det tyngsta kravet (enligt mig) som de hade rörde rekryteringen av organisationernas personal. Den lokala grupperingen menade att rekrytering i förstahand skulle ske från den lokala byn av flera olika skäl. Dels för att lokalinvånarna har en bättre överblick över vad som behöver göras och vilka som är i störst behov av hjälp, samt att jobbmöjligheterna även är en viktig del i att bygga upp samhället för lokalinvånarna. En stor del av kritiken berörde den rådande svågerpolitiken. De som anställdes hade ofta en nära vän på en hög position inom organisationen varpå de ansåg att många anställningar gjordes utifrån fel grunder. De flesta inom de olika organisationerna kom från andra länder runt om i Afrika och med afrikanska mått mätt så tjänar samtliga väldigt bra med pengar. Som exempel kan nämnas de lärare som avlönas av olika hjälporganisationer (och som till största del består av lokala förmågor) tjänar 60$ i månaden. En polis i samma by som avlönas av staten har en ingångslön på 3-4$ i månaden. En av de poliser som jag hade mycket kontakt med och som arbetat i relativt ganska många år och också stigit i graderna hade en månadslön på cirka 8$.
Att fler individer från den lokala byn anställs är en bra förutsättning för att samhället ska komma på fötter igen, vilket också är syftet bland alla organisationer som är där och arbetar. Korruptionen är dock hög vilket svågerpolitiken bland annat vittnar om. Denna lokala gruppering som krävde förändringen är inte felfri men deras handlande visar på att det finns en vilja och ett engagemang till förändring. Oavsett goda intentioner från hjälporganisationer så måste även dessa granskas och ifrågasättas emellanåt för att fokus och skärpa ska kunna bibehållas av de inom organisationerna.
Inte vad jag vet. Organisationerna har ju inte varit där speciellt länge. Det finns dock en lite mer generell aspekt som skulle kunna appliceras här. Överlag så beror många konflikter i Sydsudan på osämja mellan etniska grupper. Detta kan såklart spela roll då kanske det aktuella folkslaget, murle, känner sig åsidosatta och diskriminerade vilket det antagligen finns andra liknande händelser bakåt i tiden.
Fanns det också någon “minne” aspekt på motståndet? Att tidigare händelser spelade någon roll för hur man såg på organisationerna idag?