De senaste årens debatter kring olika aktuella ämnen såsom Me too och Black Lives Matter har skapat en ny inriktning för samtalsklimat i större delen av västvärlden. Me too har bland annat lyft frågan kring jämställdhet medan BLM har fokuserat på bland annat samhällets strukturer med mera. Vad båda dessa organisationer har gemensamt är att de på olika sätt vill förändra hur vi ska minnas historien. För Me too handlar det om att lyfta fram kvinnliga förebilder i våra historieböcker, som idag till största del är fyllda av män, och BLM vill ändra fokus på hur vissa personer presenteras då de på något sätt kan kopplas samman med slaveriet eller liknande. Utan att ta någon direkt ställning i dessa frågor så vill jag ändå lyfta några reflektioner som jag gjort då jag ser att det finns en problematik kring dessa förslag.
När det gäller kvinnor så har dem haft en åsidosatt roll historiskt sett i de traditionella samhällena vilket inte minst har påverkat deras möjligheter till betydande samhällspositioner och liknande. Kommer kommande generationer att ha samma bild av kvinnor som vi har idag om de istället för att läsa om Aristoteles får läsa om drottning Kristina? Kvinnans historiska position i samhället tror jag har bidraget till jämställdhetsarbetet då det alltid gått att peka på tidigare orättvisor, vilket inte minst våra historieböcker vittnar om.
Vad gäller BLM och deras vilja att ta bort vissa historiska personer för att de varit inblandade i slaveriet på olika sätt kan vara en riskabel väg att gå. Att döma andra människor utifrån tidigare rådande samhällsstrukturer kommer garanterat att komma tillbaka till oss. Även om vi förstår felet med slaveriet idag var det andra normer och samhällssystem som rådde för flera hundra år sedan. Jag är exempelvis övertygad om att människans moral kommer att förändras och att vi i framtiden kommer att leva i ett vegetariskt (eller kanske till och med veganskt) samhälle. Vi (människorna) kommer då också att vara oförstående till hur vi (vår nuvarande generation, som har den kunskap som vi har, kan förestå oss att äta kött). Ska detta vara skäl till nedtagningar av statyer efterliknande Martin Luther King eller Steve Jobs (som det garanterat kommer resas statyer av i framtiden)? Jag vill inte likna slaveriet med köttätande utan endast belysa samhälliga förändringar och hur vår moral förändras med tiden utan att vi för den sakens skull behöver se på individer som onda varelser.
Jag tycker att din liknelse haltar – vilket du visserligen själv braskar för när du säger att du inte vill likna köttätande och slaveri. Samtidigt tycker jag att du hittat ett tacksamt tankeexperiment. Jag är själv vegan, och jag tycker att dagens köttkonsumtion är fel främst ur pragmatiskt hänseende (miljö &c) men också moraliskt. Men jag har inte problem med statyer av köttätare. De här statyerna har inte som jag ser det en verksam funktion som stärker köttätarnormer.
Statyer av slavägare har däremot en sådan funktion, särskilt för rasifierade personer och i högsta grad för de som är ättlingar till människor som förslavats. Att efter slaveriets avskaffande resa statyer över forna slavägare, att ge torg och skolor namn efter personer som inom ramen för ett sanktionerat slaveri begick ofantliga grymheter mot andra – det innebär att manifestera en ideologi av vit makt, det skapar territorier där andra människor existerar på nåder. Hur ska en känna sig fri i skuggan av en staty över den som förslavade ens förfäder?
En gång i tiden gav svenska städer rum åt skamstockar och galgar. Det här var arkitektoniska inslag i stadsbilden som öppet syftade till att sätta skräck i människor. De här straffen tillämpas inte längre, men vi valde också att ta bort redskapen ur stadsmiljön. Det kanske innebär ett mindre hinder i att få människor att minnas och förstå att vi en gång i tiden levde i ett land där människor dömdes till de straffen – men det tycker jag att bortstädandet av sådana skräckinjagande anrättningar är värt.
Det här är en funktion som statyer av personer som händelsevis råkade vara köttätare inte innehar, åtminstone inte idag. Jag har svårt att omedelbart föreställa mig hur de skulle kunna omdanas till att fylla en sådan funktion.
(Jag måste tillägga att jag tycker att du gör är en ganska underlig karakterisering av #metoo. Visst finns det många feminister runtom i världen som gärna skulle se fler kvinnliga levnadsöden i historieböcker. Det finns säkerligen ett stort överlapp mellan de personerna och de feminister som använde sig av olika hashtaggar med #metoo i centrum för att opinionsbilda kring eller diskutera egna erfarenheter av sexuellt våld, men det är ändå fråga om olika saker).