Om det är något som svenskar är duktiga på så är det att slå sig själva för bröstet när vi jämför oss med andra länder. Vi är också väldigt duktiga på att kritisera andra länder gällande hur de behandlar andra människor. Någonstans har vi en syn om att Sverige är världens bästa land att bo i och att alla andra länder drömmer om att bli som Sverige. Denna självgoda syn slås i kras så fort vi lämnar landsgränsen till något av våra grannländer. Framförallt i Norge har Sverige använts som ett skräckexempel ur olika politiska aspekter. Detta då vi i Sverige har ett stort problem med gängkriminalitet med skjutningar och sprängningar till följd.
Ett annat problem som påvisar att Sverige ibland sitter på för höga hästar när de väljer att kritisera andra länder inom exempelvis mänskliga rättigheter är att våra politiker inte har ratificerat ILO 169. Det är FN:s viktigaste konvention för urininvånare, som Sverige dessutom har varit med och tagit fram. Konventionen, för Sveriges del, syftar främst till att ge samerna stärkta rättigheter då de är Sveriges urfolk. I över 30 år har Sverige tillsatt olika utredningar för att komma fram till ett adekvat beslut utan att några större framsteg har gjorts. Kanske finns det goda grunder till att Sverige har valt att inte skriva under. Detta rimmar dock dåligt i förhållande till att vi inte drar oss för att kritisera andra länders inrikespolitik. Som några exempel kan nämnas Israel, Polen och Ryssland som ständigt attackeras av svenska politiker (och media). Jag tar inte dessa länder i försvar men jag tror inte att allt är så svart och vitt som vissa vill ge sken av. Dessa länder har andra styren och andra förutsättningar, som sällan lyfts fram. Med tanke på hur den svenska politiken har sett ut det senaste decenniet, med all polarisering som skett, så undrar jag om vi verkligen ska ha så hög svansföring som vi har runt om i världen. Med ILO 169 så blir det ganska uppenbart att när det kommer till oss själva och när staten måste göra vissa eftergifter så dras det i handbromsen.